Tollarens hälsa

Tollaren drabbas precis som alla hundraser av en del rasbundna sjukdomar.

De sjukdomar som ibland drabbar tollare är oftast av autoimmun karaktär såsom aseptisk meningit, reumatisk artrit (tollarsjuka) och SLE. Addison och Epilepsi är mindre förekommande men det har förekommit fall. Även enstaka fall av njurfel har rapporterats.

Allmänt sett anses tollaren dock vara en frisk ras som mycket sällan drabbas av andra sjukdomar som förekommer hos många andra raser. Hos SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) pågår nu ett forskningsprojekt på tollarsjukan där man hoppas kunna hitta de gener som predisponerar för sjukdomen. Om det lyckas så kan man få fram effektivare diagnosmetoder och DNA-tester kan utvecklas för att hitta anlagsbärare.

prcd-PRA är en ögonsjukdom som förekommer i rasen. Numera finns ett DNA-test att tillgå så ingen hund ska i framtiden behöva drabbas av det. Enstaka fall av CEA och katarakt förekommer/har förekommit. Övriga ögonsjukdomar är mycket sällsynta hos tollarna.

Höftledsdysplasi (HD) förekommer hos cirka 10,5 % (baserat på hundar röntgade mellan 1990-2007 ).

Armbågsfel (ED) förekommer hos cirka 2,5% under samma period.

Meningit (SRMA)

Hjärnhinneinflammationer behöver inte alltid orsakas av bakterier utan den kan vara aseptisk, dvs icke infektiös hjärnhinneinflammation. En för rasen typisk form av meningit har immunologisk bakgrund.

Symptom

Akut insättande nackstelhet, hög feber (hunden kan i undantagsfall vara feberfri) och smärtor vid huvud-halsrörelser. Ofta rör sig hundarna mycket ovilligt och skriker ofta spontant. Tollarna drabbas vanligtvis i åldern 4 mån - 1 år. Ofta i samband med könsmognad. Hos en del hundar återkommer sjukdomen i skov efter symtomfria perioder. I nuläget vet man inte om hjärnhinneinflammation hos tollare är en del av tollarsjukan, med liknande (ännu okänd) grundorsak, eller om det är en separat sjukdom.

Diagnos

När en hund insjuknar första gången med ovan nämnda symtom är det viktigt att utesluta andra diagnoser, eftersom symtomen kan ha många andra orsaker. Det kan till exempel vara aktuellt med olika blodprovsundersökningar, röntgen och/eller ultraljud. Hos en hund med tecken på hjärnhinneinflammation bör prov av ryggmärgsvätskan tas för att kunna fastställa diagnos samt klargöra vilken typ av hjärnhinneinflammation det i sådana fall rör sig om. Vid meningit syns en protein- och cellhalts-förhöjning i ryggmärgsvätskan. Genom att göra en odling av ryggmärgsvätska går det att påvisa en bakterieinfektion. Ett blodprov visar ofta på ett ökat antal vita blodkroppar.

Ärftlighet

Mycket tyder på aseptisk meningit, som tollarna drabbas av, är en immunologisk sjukdom men vad som utlöser den vet man inget om. Det finns ingen fastställd ärftlighetsgång för sjukdomen, men att det förkommer en rasdisposition (det vill säga att sjukdomen är mer vanlig inom vissa raser som tollare och Petit Basset Griffon Vendéen) talar för att det finns ett ärftligt inslag. En hund som fått meningit ska inte användas i avel.

Källa: Helene Hamlin (SLU), Tollarklubbens hemsida

Reumatisk artrit (tollarsjuka)

Sjukdomsbilden vid tollarsjuka är i vissa fall mycket lik så kallade autoimmuna sjukdomar. (Autoimmuna sjukdomar kännetecknas av en onormal immunologisk reaktion i kroppen, riktad mot kroppens egna vävnader). Det är fortfarande oklart om det är en autoimmun reaktion som är grundorsaken till tollarsjuka, eller om andra immunologiska faktorer är inblandade.

Symtombild

Symtom hos drabbade hundar är ofta stelhet samt led- och muskelsmärta som kan vara mycket lik den som förekommer vid autoimmuna reumatiska sjukdomar. Stelheten är vanligen mest påtaglig efter vila och kan ofta "värmas ur" efter hand. Hunden kan ha ont i musklerna och vara ovillig att till exempel gå i trappor eller hoppa i/ur bilen. Det är också typiskt med en så kallad "vandrande hälta" där olika ben och olika leder drabbas. Hos en sådan hund kan hältan vara mest markerad på ett ben en vecka, medan den veckan därpå kanske huvudsakligen ömmar från ett annat ben. Spontana förbättringar och försämringar av sjukdomsbilden är något som ofta kännetecknar sjukdomen.

Ibland drabbas hundarna av feber och i vissa fall påverkas även njurar och lever. När andra organ också är inblandade kan detta vara ett tecken på den autoimmuna sjukdomen SLE (systemisk lupus erythematosus). Det kan dock vara så att tollarnas variant av SLE skiljer sig något från SLE hos andra hundraser. Hjärnhinneinflammation har också beskrivits som ett symtom hos hundar med tollarsjuka. Ibland har man angivit att hjärnhinneinflammationen kan uppträda tillsammans med symtom från lederna.

Behandling

Behandlingen varierar något beroende på typ av symtom. Antibiotikabehandling kan bli aktuell om man misstänker, alternativt inte kan utesluta, en infektion. Ofta försöker man lindra symtomen genom att behandla drabbade hundar med smärtstillande/antiinflammatoriska läkemedel eller kortison i nedtrappande dos. Effekten av behandlingen varierar.

Regelbundna återbesök med provtagning kan bli nödvändiga, eftersom sjukdomen ofta är kronisk och det finns risk för återfall efter avslutad behandling. Fortfarande är dock mycket okänt kring sjukdomsutveckling, prov - och behandlingsresultat, prognos med mera.

Källa: Helene Hamlin (SLU)

SLE (Systemisk lupus erytematosus)

SLE är en autoimmun sjukdom. Vid denna sjukdom bildas auto-antikroppar mot antingen cellkärnornas nukleinsyror, DNA eller RNA. Det innebär att celler i flera organ kan angripas eller att antikroppar angriper speciella celler som t ex röda och vita blodkroppar och blodplättar.

Symtom

Eftersom cellkärnor och de motsvarande antikropparna finns i nästan alla organ och vävnader kan symtomen på SLE variera mycket. Sjuka hundar har ofta symtom från rörelseapparaten som t ex stelhet som försvinner efter en stunds rörelse, vandrande hälta, muskel- och ledinflammationer. Andra symtom från andra organ är t ex njurskador, hudförändringar, anemi, feber, trötthet och förändringar av de vita blodkropparna.

Diagnos

Diagnos ställs i huvudsakligen med hjälp av symtombild och blodprov. Om antikroppar bildas mot cellkärnornas innehåll kan dessa påvisas genom ett ANA-test. ANA- testet mäter förkomsten av antikropparna. ANA-testet ska tas vid två tillfällen med 2-3 månaders mellanrum.

Ärftlighet

Med stor sannolikhet behövs en viss ärftlig betingning för att drabbas av en autoimmun sjukdom. Sedan krävs det troligen någon form att utlösande faktor, som t ex infektioner, hormon-förändringar eller miljöfaktorer, för att sjukdomen ska bryta ut.

Källa: Tollarklubbens hemsida